Nyårsångest.

Jag har hamnat i en dispyt angående nyår med mitt ex - en oerhört tråkig sådan för dispyten gäller vår son.
Jag ville verkligen aldrig hamna här - här där han blir en sorts vapen i någon form av krig.
Trodde aldrig jag skulle hamna här.

Vi hade en diskussion om nyår för ett tag sedan:
- Jag sa att jag hade planer men att jag kunde ha honom om det var nödvändigt (det är "hennes" dag).
- Hon sa att hon absolut skulle ha honom med sig på nyår.
- Jag sa ok.
- Hon sa ok.

- Senare kom ett mess som sa "Nej, jag vill inte ge dig nöjet att vara barnfri på nyår så du får ta honom".
- Jag sa då att jag inte ville det längre pga den så trista attityden.
- Sedan dess har vi inte diskuterat saken.
- Nu när jag messar om vilken tid vi kommer så får jag svaret att hon inte är hemma då, hon sover hos en kompis och tänker inte komma hem och ska på nån fest på kvällen.


Vet inte riktigt vad mina valmöjligheter är.
- Jag kan strunta i den betalda middagen jag skulle på och vara hemma själv med sonen.
- Jag kan helt enkelt gå hem till henne, ringa henne och säga att vi står där och väntar och att hon får komma nu.
- Jag kan ta med honom på middagen.
- ?


Inget av alternativen känns särskilt lockande.
Inte heller känns något av alternativen särskilt roligt för honom - till saken hör att jag inte känner någon med barn i hans ålder och att han med henne skulle ha firat med sina jämnåriga kusiner om hon inte gått på fest istället.
Missförstå mig rätt, jag älskar min son över allt annat och kan tänka mig 1000 värre sätt att tillbringa nyårsafton än med honom, men det känns som om detta är en något bitter plan för att förhindra mig från att träffa min flickvän och hela sove-över-hos-en-kompis-grejen verkar väldigt planerad och beräknande.
Jag tycker inte om att bli trampad på.

Känner mig lite villrådig.