Kritik.

Jag gillar verkligen Lenny Kravitz - har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra det.

Det hindrar inte det faktum att jag kan se helt nyktert på hans verk och erkänna det faktum att han helt klart är på väg neråt i karriären - hitsen är få och inte alls lika självklara, de ibland ändlösa funkslingorna är långtråkiga och han känns inte alls lika aktuell längre.

Skivrecensioner är kanske ingen helt lätt sak, eller förresten så är det nog det, men en sak vet jag - om man inte ens gillar en artist så ska man kanske inte vara den som rescenserar artistens skivor.
Tycker man dessutom att personen ifråga bara gjort två bra låtar (på 7 skivor och mängder av låtar åt andra artister) ska man kanske lämna över till någon som åtminstone tålm musiken.

Själv dissar jag ingen musikriktning men jag anser mig å andra sidan inte vara riktigt kvalificerad att hylla/risa t.ex. Povel Ramel då mitt betyg inte skulle bli särskilt högt.

Fö är det ju ironiskt att skribenten tycker att Kravitz ska drömma sig tillbaka till 1991 istället för 1971 men samtidigt tycker att "It Ain´t Over ´til It´s Over" och "Be My Baby" är hans två bästa låtar då båda låtarna är starkt influerade av helt andra epoker än 90-talet ;)