Sorg.
Flickan i det här fotografiet har just bevittnat Amerikanska soldaters intrång i hennes hem i Irak, sett familjemedlemmar misshandlas och kanske mördas.
Detta foto vann en av klasserna i World Press Photo Awards 2005.
Om skräck och förtvivlan har ett ansikte så är det det här.
Detta foto vann en av klasserna i World Press Photo Awards 2005.
Om skräck och förtvivlan har ett ansikte så är det det här.
posted by Mr K at 2:54 em
7 Comments:
Ibland kan hemska foton fylla en funktion, som t ex att uppmärksamma omvärlden på övergrepp och förhoppningsvis få en chans att stoppa dem.
Att köra upp en kamera i ansiktet på en liten flicka som sitter och gråter enbart i syfte att vinna World Press Photo Awards tycker jag däremot är ett rätt kallt och avskyvärt sätt att behandla människor på. Kanske vet du mer om vem som tog bilden? En truppfotograf? Embedded journalist?
Hjärtont.
ninde: Minns inte vem som tagit den.
Jag är lite kluven till det nämner, men jag förstår hur du menar.
soulkatt: Ja.
Visst finns det moraliska gråzoner men jag tycker man ska ta sig en funderare på om man själv skulle vilja bli troféfotad när någon just attackerat ens familj och behandla andra med samma respekt som man själv önskar.
Tvekar du själv att ta bilder ibland?
ninde: Jag tycker också att man borde ställa sig den frågan lite oftare.
Och ja, jag tvekar lite då och då - främst vad gäller människor i utsatta situationer, t.ex. tiggare, hemlösa, sörjande etc.
Men jag känner mig glad över att jag kan konstatera att jag har en gräns då jag känner att jag inte kan med att fotografera.
Men tänkte fotografen verkligen på ett pris när han tog bilden? Kan det inte vara så att om det tillexempel var en fotograf som var med så såg han starka känslor som han kände sig tvungen att fånga och förmedla. Är det inte så att fotografer förmedlar känslor och världen. Bra som dåliga. Människor som föds, männsikor som dör. Glädje och sorg. Det är bilder som denna som förbjuder människan att stänga av känsloregistret med förklaringen "dom". Det är bilder som denna det behövs mer av.
Tycker jag.
thewoodfairy: Jo, sa kan det ju absolut vara. Sjalv tanker jag inte sa mycket pa vem, var eller varfor utan gar mest pa kansla, och jag "ser" bilderna i mitt huvud sa som jag vill ha dem allt eftersom jag ror mig var-det-nu-ar.
Sa nej - jag tror inte att fotografen tog bilderna med ett pris i tankarna just da. Men jag tror nog att tanken fanns nar han akte dit, nar han gick igenom sina bilder och nar han skickade in dem till tavlingen.
Jag tycker ju om att beroras av starka foton, men i just det har fallet kan man kanske diskutera lampligheten i att fotografera oht.
Som sagt, jag ar kluven i det har amnet.
Skicka en kommentar
<< Home