Kränkt.
Jag fortsätter att fascineras och förvånas av alla dessa människor som säger sig ha blivit/känna sig kränkta - hur går det ens till när man känner att det är det rätta ordet för att beskriva sitt känslotillstånd?
Kränkt?
Jag kan inte ens med god vilja och massor av fantasi komma på ett enda tillfälle här i livet då jag skulle komma på tanken att säga: Jag känner mig kränkt.
Förbannad kanske. Ledsen. Besviken. Trött. Irriterad. Men kränkt?
Senaste kvällstidningsartikeln om någon som blivit kränkt - Charlott Yxnäs som blivit "mobbad" av någon på en underleverantör till SJ.
Det kallas busringning folk - busringning.
Jag rekommenderar henne och alla som inte gjort det för längesedan att läsa Maciej Zarembas artikelserie i Dn "Först kränkt vinner".
Kränkt?
Jag kan inte ens med god vilja och massor av fantasi komma på ett enda tillfälle här i livet då jag skulle komma på tanken att säga: Jag känner mig kränkt.
Förbannad kanske. Ledsen. Besviken. Trött. Irriterad. Men kränkt?
Senaste kvällstidningsartikeln om någon som blivit kränkt - Charlott Yxnäs som blivit "mobbad" av någon på en underleverantör till SJ.
Det kallas busringning folk - busringning.
Jag rekommenderar henne och alla som inte gjort det för längesedan att läsa Maciej Zarembas artikelserie i Dn "Först kränkt vinner".
posted by Mr K at 5:38 em
2 Comments:
Att känna sig kränkt handlar ju om att känna att ens värde förminskas.
Det blir ju löjligt när kvällspressen använder ordet som ett slit och slängord (precis som "chock").
Men om vi ska prata om det på riktigt, så är till exempelt att bli fysiskt antastad definitivt något som leder till att man känner sig kränkt.
Eller "attack". Eller "rasar". Eller "döds...".
Men ja, och just därför känns det så tröttsamt att folk blir kränkta för allt, från busringningar till vad-det-nu-kan-vara.
Skicka en kommentar
<< Home