Ful.

Jag anser mig vara en vidsynt och tolerant man.Jag anser mig också befinna mig på den lägre halvan av fördomsfullhetskalan och dömer inte folk.Ohörda.Ofta.

Men på ett av mina kära extrajobb (åldringsvården) jobbar det en pojkspoling som vikarie.Han är kanske 20-24 år och är så erbarmeligt ful.alltså riktigt vidrigt ful.Som för att verkligen manifestera detta så har han en helt grotesk klädsmak, och då menar jag inte på ett "dagens-ungdom-usch-och-fy-för-att-de-visar-kalsongerna" (även om jag inte riktigt fattar poängen...) , utan han har bara helt otroligt fula kläder som inte passar ihop alls.

Inte nog med det, han har en sån där äcklig hår-som-står-ut-åt-alla-håll-med-massa-gelekladd-i-frisyr.Lite som Jimmy Jansson faktiskt.Fast spretigare.Och värre.

Det värsta är dock inte att han är så ful.Nej, det är det faktum att han struttar runt och tycker att han är så j-a cool.Så tuff.Så rockig liksom.Så världsvan.

Han är så ful att jag, som normalt sett inte bryr mig om hur folk ser ut alls utan väljer att se till deras inre, blir uppriktigt provocerad av hans fulhet.Och coolhet.
Fast den finns ju inte.
Men det vet ju inte han.
Bara alla andra som måste stå ut med att se honom.