Stockholmsserenad.

Jag var på 30-årsfest i Stockholm i helgen.
Jag hyser en intensiv hatkärlek till denna Sveriges Hufvudstad.
Ovan ser ni ett axplock av helgen:
Min fina sallad , bålglasen, kaknästornet, den förnuftiga varningen för att tända eld på luftmadrassen och en biljett till Moderna Museet.

Moderna Museet ja, vi gick egentligen dit för Andy Warhol-utställningen, men oj vad bajsnödigt det var.

Och inte bara den.

"Den ensamma och lite sorgsna geten står mitt i en samtid av rymdfärder och vardagsskräp, som en hjälte utan hjältemod, en motståndare trots allt, utan illusioner."

Och all denna videokonst - oj oj oj vad bajsnödigt.
En man som roterar upp och ner i taket/på golvet i 61 minuter. I svartvitt såklart.

Eller som en kille som passerade sade till sin flickvän:
"Det är videokonst - ju knäppare den är desto mer konst tycker de att den är."

Jag har varit på en hel del museer världen över och sett en hel del av de sk mästerverken, jag anser mig vidare kunna uppskatta både begåvning och skönhet när jag ser den - men ibland verkar Moderna Museer bara existera för sin egen skull.

Nåja, byggnaden var iaf fin.