Klädmysterium.

Det finns dagar då jag lämnar tv-soffan och går och simmar som en vanlig man.
Idag var en sån dag.
Valhalla alltså. Fantastiskt ställe och fantastiskt klientel, något bl.a MikeBike beskrivit väldigt träffsäkert här.
Tänk gubbar, gärna med ursprung i Balkan, tänk stora magar, tänk nakna, tänk totalt ogenerade.

En sak slår mig alltid: När man är naken och ska ta på sig - börjar man inte oftast (ALLTID) med kalsongerna då (eller trosorna)? Eller är det bara jag som är konstig?
Gubbarna i omklädningsrummet verkar inte hålla med för de struttar runt i bara t-shirt, något som i min värld kan vara det fulaste som finns, och på en gubbkropp i 70-årsåldern är det snarare vidrigt än oestetiskt.

Min skåpsgranne idag tog ändå priset - det första plagg han drog på sig var en sweatshirt - inget mer. Sedan stod han och snicksnackade lite med sin polare.
Efter det fortsatte han med att ta på sig....en mössa!
Där stod han i mössa och sweatshirt och malde på och jag blev mer äckelfascinerad än jag blivit på länge, hade jag haft en kamera hade jag förevigat ögonblicket.
Jag trodde nog att han skulle dra på sig sina tajta kalsonger härnäst men det blev strumporna istället.
Mössa, sweatshirt och strumpor.
Sedan gick jag.

Musik.

Dagens låt.

Livskvalitet.

Jag vet inte om många i min närhet skulle kalla mig för livsnjutare. Det är jag men kanske allra mest i mina ensamma stunder, i smyg om man så vill.
Jag njuter något oerhört av att vara själv en förmiddag, gå en promenad i friluftsområdet nära mitt hem, titta på solen över sjön, gå hem och äta något, slösurfa lite.
Eller att som häromdagen lämna av sonen på Tae Kwon Do-träning och plötsligt ha 2,5 timmar av helt fri tid på stan. Köpa en latte, titta i skyltfönster, läsa en tidning eller en bok.

Idag vaknade jag hemma med sonen efter en ordentlig sovmorgon. Han gick ut och lekte (och är fortfarande ute) och jag tog en promenad till Systembolaget, köpte lite vin, satte mig på det nya kafét i området och njöt av ensamhet, en au lait och dagens Gp (GöteborgsPosten för er Stockholmare som inte känner till världen utanför tullarna).
Snart ska han hem till farfar och jag ska på fest med min kära flickvän.
Bra dag.

Huvudbry.

Jag har ett problem:
Jag har lärt känna en bekants bekant lite grann.
Det är en hon.
Hon bor i Paris.
Hon skriver.
Jag fotograferar.
Vi har löst pratat om att slå våra kloka huvuden ihop nån gång.
Eventuellt något resereportage.
När jag nämnde detta för min flickvän reagerade hon...ganska kraftigt.
Hon litar inte på personen ifråga.
Säger att hon litar på mig.
Att hon inte tror att jag skulle vara otrogen, men tänk om jag blir kär?
Jag säger att det inte kommer hända.
Jag säger också att jag tycker det är hyckleri då hon åker på jobbresor hela tiden med människor jag inte ens känner , än mindre litar på.
Hon säger att hon inte får välja vem hon åker med.
Jag menar att jag ju givetvis väljer någon jag gillar och trivs med framför motsatsen.
Hon tycker att jag ska åka med en man eller någon hon litar på.
Jag tycker att hela diskussionen är ganska fånig.


Är jag helt oresonlig?
Jag vill ju inte att hon ska bli ledsen och sårad.
Jag vill heller inte begränsa mig själv och mina möjligheter pga obefogad svartsjuka.

Vad tycker ni?

Julklapp.

Min son är som alla andra barn - han gillar julklappar. Om man som jag tänker till och är lite slug kan det vara ett rent nöje även att köpa julklapparna.
I år fick han Guitar Hero till Nintendo Wii och oj, oj, oj vad roligt det är. Roligare än vad jag någonsin trodde.
Jag får en smula abstinens för varje dag jag inte spelar åtminstone en liiten stund.
Bästa julklappen jag nånsin köpt.